Visar inlägg med etikett SAAB 92. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett SAAB 92. Visa alla inlägg
söndag 28 april 2013
Nostalgibilder
Mörby Centrum.
Det stod klart 1961.
Härligt grön Volkswagen 1200 och en röd/vit Monark Monarscoot.
Min kompis Janne hade en blå trimmad Monarscoot.
Vi var 14 år och hade inte lärt oss skilja på livslust och dödslängtan.
En av hemstadens längre nerförsbackar slutade med en nittiograderssväng och en allé.
Vi hade bestämt oss för att våga hålla fullt hela vägen, genom kröken och ut i allén.
Det var inte lätt, vi fegade ur ett tjugotal gånger, men till sist var det full speta hela vägen.
Vi kraschade in i ett av träden med full gad, vi slog oss utav helvete, men.....
....vi vågade!
Grand Hotell i Rättvik.
Snygga neonskyltar på fasaden.
Gatubelysningen hänger i luften.
Tvåtakts-Saabarna står som spön i backen, till höger en PV och en bubbla.
Saab:en närmast är Stockholmsregistrerad.
Bilar med A och AA stod inte högt i kurs ute i landet på 60-talet.
Stockholmarna körde fort och vårdslöst, det visste alla.
Etiketter:
moped,
SAAB 92,
skinnknutte,
stadsbilder,
Volskwagen,
Volvo PV,
vykort
onsdag 12 augusti 2009
Bensinen i blodet
Jag har varit intresserad av saker som rullar och låter sen jag var en liten knort.
Allt på hjul och allt med en motor har utövat en dragningskraft på på mig som varit svår, för att inte säga omöjlig att motstå.
Under årens lopp har jag stött på en hel del olika fordon.
Jag har inte ägt alla, men varit sugen på många och faktiskt lyckats komma över en del av dem.
I perioder har jag försökt sluta med gamla bilar och motorcyklar men det verkar vara omöjligt.
Nu är det dags att komma ut och erkänna att jag är beroende.
Det är lika bra att jag börjar med att lämna ut mig totalt. Det kommer att kännas bättre efteråt.
Åtminstone för mig.
DUL 902 var min tredje bil.
Redan här kan man se att slyngeln har ett genuint intresse.
Bilen, en Volvo Amazon, är redan testad för hållbarhet.
En rullning och ett par smärre sammanstötningar har inte påverkat maskinen nämnvärt.
Notera att all onödig vikt har skalats av i fronten, det handlade om att få rätt viktfördelning på ekipaget. Som synes hade jag ingen onödig vikt att släpa på för egen del heller.
På framskärmarna sitter NASCAR-dekaler som skickats efter från USA.
Övriga modifieringar bestod i mattsvart huv, GT-stol, kort växelspak och vingar för att tvinga vindrutetorkarna mot rutan i högre farter.
Vid längre flygturer åkte passagerarstolen isär vid landningen, en klar överraskning för den oinvigde. Så småningom åkte stötdämparna igenom undre bärarmarna och ett vackert gnistregn
uppstod vid snabba inbromsningar. Något som praktiserades vid gatukök och kiosker i syfte att imponera på publiken. En företeelse som sedan tog fart i Los Angeles lowriderkretsar.
Amazonen såldes senare för att ge plats för min första "amerikanare".
En underbar bild tagen av min vän Folke Larsson. Det här var livet på landet och bensinmacken sålde bensin, inte korv och matvaror. Det fanns det andra som gjorde.
En skylt visar att macken är öppen. Den unga damen tankar Gulf i en SAAB 92:a och bensinen håller just på att spilla över.
Folke tog många bra bilder under sin livstid, det här är en av pärlorna.
Allt på hjul och allt med en motor har utövat en dragningskraft på på mig som varit svår, för att inte säga omöjlig att motstå.
Under årens lopp har jag stött på en hel del olika fordon.
Jag har inte ägt alla, men varit sugen på många och faktiskt lyckats komma över en del av dem.
I perioder har jag försökt sluta med gamla bilar och motorcyklar men det verkar vara omöjligt.
Nu är det dags att komma ut och erkänna att jag är beroende.
Det är lika bra att jag börjar med att lämna ut mig totalt. Det kommer att kännas bättre efteråt.
Åtminstone för mig.
DUL 902 var min tredje bil.Redan här kan man se att slyngeln har ett genuint intresse.
Bilen, en Volvo Amazon, är redan testad för hållbarhet.
En rullning och ett par smärre sammanstötningar har inte påverkat maskinen nämnvärt.
Notera att all onödig vikt har skalats av i fronten, det handlade om att få rätt viktfördelning på ekipaget. Som synes hade jag ingen onödig vikt att släpa på för egen del heller.
På framskärmarna sitter NASCAR-dekaler som skickats efter från USA.
Övriga modifieringar bestod i mattsvart huv, GT-stol, kort växelspak och vingar för att tvinga vindrutetorkarna mot rutan i högre farter.
Vid längre flygturer åkte passagerarstolen isär vid landningen, en klar överraskning för den oinvigde. Så småningom åkte stötdämparna igenom undre bärarmarna och ett vackert gnistregn
uppstod vid snabba inbromsningar. Något som praktiserades vid gatukök och kiosker i syfte att imponera på publiken. En företeelse som sedan tog fart i Los Angeles lowriderkretsar.
Amazonen såldes senare för att ge plats för min första "amerikanare".
En underbar bild tagen av min vän Folke Larsson. Det här var livet på landet och bensinmacken sålde bensin, inte korv och matvaror. Det fanns det andra som gjorde.En skylt visar att macken är öppen. Den unga damen tankar Gulf i en SAAB 92:a och bensinen håller just på att spilla över.
Folke tog många bra bilder under sin livstid, det här är en av pärlorna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

